Torsten Nordströms museum
Månadens föremål
Maj 2024
Fotografi av Jascha Golowanjuk med dedikation
Jakov-Simcha Romanovitj Golowanjuk föddes 1905 i Odessa, som en av sex söner (och en dotter som dör i späd ålder), i en mycket fattig familj. Han var son till Roma/Ruven Michailovitj Golowanjuk och Sabina/Sofia Jakolevna Glücksfraind. Fadern var hantverkare och svarvare. Jascha hade stor talang för att spela fiol och Katalskaja, en välbärgad kvinna i Samarkand, arrangerade en konsert för att samla in medel till Jaschas studier på konservatoriet i Saratov. I samband med revolutionen i Ryssland återvände Jascha till Samarkand (i nuvarande Uzbekistan), och lärde känna en dansk-rysk bankman vid namn Georg von Lütken. Han adopterades (eller kidnappades enligt familjen) av paret von Lütken och reste tillsammans med dem först till Italien och Wien och sedan till Köpenhamn. Där bosatte de sig i Amager. Golowanjuk studerade vid Det Kongelige Danske Musikkonservatorium och tog examen som konsertviolinist 1925.
Han arbetade omväxlande i Sverige och Danmark, på fartyg, revyer, teatrar och restauranger. 1937 debuterade han med boken Min gyllene väg från Samarkand. Jessica Haas Forsling menar att regissören och skådespelaren Carlo Keil-Möller (som Jascha hade en relation med) var medförfattare och bidrog till att boken blev så framgångsrik. Han blev känd som en av de första stora invandrarförfattarna. Jascha stannade som politisk flykting i Sverige i samband med andra världskrigets utbrott och ansökte om svenskt medborgarskap 1941. Då han var både jude och homosexuell utreddes han av polisen men fick sitt medborgarskap 1944. Han fortsatte sitt författarskap i Sverige efter kriget. Han gav ut 42 böcker, där han beskrev mycket av det som han själv upplevt. Böckerna utkom oftast före jul och han hade en trogen läsarskara, trots att han hade svårt att bli accepterad i Sverige och hela sitt liv led av ett utanförskap. Han blev tidvis hårt angripen av press och recensenter. Under senare delen av sitt liv drabbades Jascha hårt av olika sjukdomar, framför allt ledgångsreumatism. Under 1960-talet samarbetade han med Astrid Lindgren, då de gav ut några barnböcker tillsammans. 1969 återförenades han med sin yngre bror Moisej, som han inte träffat på 50 år.
Torsten och Jascha var goda vänner och umgicks en hel del. De brevväxlade intensivt men tyvärr finns inte breven bevarade. Däremot finns det andra brev bevarade, och de ligger till grund för böckerna som Per Enerud och Jessica Haas Forsling har skrivit om Jascha Golowanjuk. Bland annat var han god vän med flera finlandssvenska kvinnliga författare och umgicks med kulturpersonligheter och redaktörer såsom Albert Engström, Carlo Keil-Möller, Axel Johansson, Elis Andersson, Lotte Laserstein och Karl Gerhard.
Golowanjuk avled 1974 och begravdes i minneslunden på Skogskyrkogården i Stockholm. Hans gode vän och granne, Herbert Friedländer, förlagsredaktör och översättare, tog hand om hans kvarlåtenskap.
Ann Gustavsson, 11 februari 2024
Referenser:
Enerud, Per (2021) Det snöar i mitt hjärta. Stockholm: Carlsson Bokförlag.
Haas Forsling, Jessica (2022) Främmande fåglar: Jascha, mormor och jag. Stockholm: Norstedts förlag.
https://www.gp.se/kultur/glomda-gayromansen-i-goteborgs-teatervarld-.b16bf729-4a80-4123-b736-6c7e61d2ef5d
https://sverigesradio.se/avsnitt/om-jascha-golowanjuk
https://immigrant.org/forfattare/G/golowanjuk.htm
https://guide.modernamuseet.se/stockholm/collection/lotte-laserstein/portratt-av-en-gentleman-i-morgonrock-jascha-golowanjuk/
Tidigare månaders föremål.
© 2024 Axel, Julia och Torsten Nordströms stiftelse