Torsten Nordströms museum
Månadens föremål
December 2023
Bakelittelefon
Ericssons bakelittelefon tillverkades mellan 1931 och 1962. Den gick även under beteckningen DBH 1001, m33, N1020 och DE 702. Den var ett samarbete mellan Elektrisk Bureau i Oslo, LM Ericsson, formpressningsfabriken Alpha AB och Televerket. Apparaten konstruerades av Christian Bjerknes och formgavs av Jean Heiberg. Tidigare hade apparatkåpan gjorts av plåt. Detta blev folkhemmets telefonapparat och förebild för många utländska modeller. Utomlands kallades telefonen för ”The Swedish type of telephone”. Senare kom den att kallas ”The Cheesedish” alternativt ”The Cheesetray” av samlare I Storbritannien. Det finns lite olika åsikter om det var på grund av det utdragbara telefonblocket som blev ett tillägg till modellen som salufördes där, eller den sluttande formen på kåpan. Telefonen gjordes också i några andra färger men svart var vanligast. 1962 avlöstes bakelittelefonen av den betydligt lättare apparaten Dialog.
Materialet bakelit var den första härdade plasten som framställdes i industriell skala. Detta material revolutionerade teknologin på samma sätt som gjutjärnet hade gjort på 1800-talet. Tillkomsten av elektriska apparater kring sekelskiftet 1900 krävde bättre material. Efter mycket experimenterande uppfanns bakeliten av kemisten Leo Baekeland i Yonkers i New York mellan 1907 och 1909. Han löste problemen på empirisk väg, genom hårt arbete och intelligenta iakttagelser. Uppfinningen köptes av Georg Eastman för 750 000 kr. Den summan kunde Baekeland leva på resten av sitt liv. Plasten, eller fenolhartsen, framställs genom kondensering av fenoler med formaldehyd, vilket sker i tre relativt komplicerade steg. Bland annat så var temperaturen och trycket vid framställningen central. Bakeliten kallades i USA för ”materialet för 1001 ändamål”. Under andra världskrigets krigsindustri utvecklades många nya plaster och när freden kom 1945, blev råvaror tillgängliga och efterfrågan ökade explosionsartat. Efter att ha infört ransonering av råvaror för fenolplast, startade pressning av mindre artiklar i melamin och karbamid och senare övergick man alltmer till oljebaserad termoplast.
Ann Gustavsson 1 september 2023
Referenser:
Brunnström, Lasse; Nord, Truls (2006). Telefonen: en designhistoria. Stockholm: Atlantis.
Lindblad, Thomas (2004). Bruksföremål av plast. Lund: Signum.
Meurling, John; Jeans, Richard (2000). Ericssonkrönikan: 125 år av telekommunikation. Stockholm: Informationsförlaget.
Nordisk familjebok (andra upplagan, 1922).
© 2023 Axel, Julia och Torsten Nordströms stiftelse