Aktuellt

Visningar

Länkar

Torsten Nordströms museum

Månadens föremål
Februari 2024

Läskflaska Pomril

Pomril är ett namn som få skulle känna igen idag. Det var en äppelläskedryck som framställdes i Zürich och lanserades i juni 1906 genom företaget A.B. Pomril (som grundades 1905). Drycken framställdes av äpplen som torkats utan beröring av metall och sades därför bibehålla den färska fruktens alla egenskaper och vara mycket välgörande för hälsan. Läsken favoriserades av nykterhetsrörelsen och det kan vara en orsak till att flaskan återfinns hemma hos Torsten, då familjen var nykterister. Under det första året tillverkades ca 30 000 flaskor på fabriken i Stockholm. De första åren var mycket lönsamma för bolaget men 1909 knäcktes de p.g.a en dålig sommar och strejkbekymmer. I början var försäljningen väldigt väderberoende. 1911 lyckades de ändå ta fram uppföljaren Citronil. Bolaget kom, liksom flera andra mindre företag, att ingå under Apotekarnes men levde kvar som en självständig enhet ända till 1965. Det var stor brist på socker under första världskriget men ett så stort bolag hade ändå ekonomiska möjligheter att söta med sackarin, som kom 1916. En tid användes sötningsmedlet dulcin, som smakade väldigt illa. Det var främst vattenfabrikanter och inte ölbryggerier, som sysslade med läsktillverkning i början. Ett exempel var apotek Nordstjernan (Apotekarnes värsta konkurrent) som hade en egen vattenfabrik och som hårdsatsade från start 1899 med nya försäljningsmetoder. De hade ambulerande vattenkiosker och dörrknackande utkörare/försäljare, samt rabatt till återförsäljare. Sockerdricka och läsk med hallon-, apelsin-, citron-, äppel- och champagnesmak erbjöds. Efter kriget blev läsken allt vanligare i alla samhällsklasser, särskilt efter andra världskriget. En intensiv reklamkampanj pågick under 1920- till 1940-talet. Läskedryckerna Champis och Pommac kom 1922 respektive 1923. Loranga var en annan storfavorit som registrerades 1934 och fick en revival på 1980-talet.

Det fanns ändå en del regleringar. En läskedrycksskatt infördes på 1940-talet och det fanns bestämmelser om hur läsk fick tillverkas och marknadsföras. Coca-Cola stoppades ända fram till 1953 i Sverige då två av ingredienserna inte tilläts - koffein och fosforsyra. Kritik mot färgämnen på 1970-talet har gjort att dagens läskedrycker är betydligt blekare i färgen än de var på 1950-talet. Frukt och bär på etiketten fick bara avbildas om drycken innehöll sex till nio procent råsaft. Det bestämdes redan 1974. Det är många, relativt okända små essens/aromföretag, som har varit delaktiga i att ta fram smakerna på läsk. Två av de mest kända är Roberts och Fructus.

Vasa bryggeri grundades 1997 och satsade på att nyproducera gamla läsksorter. Efter att länge ha varit ur produktion, återkom Pomril tillfälligt under åren 1999 till 2003. En ny variant som kallades Pomril Special, med äppel- och apelsinsmak, utkom till deras 20-årsjubileum.

En viktig del i tillkomsten av läsk var också framtagandet av det kolsyrade mineralvattnet som pågick under hela 1800-talet. Den första hälsobrunnen eller surbrunnen upptäcktes så tidigt som 1678 i Medevi av Urban Hjärne, Karl XI:s livmedikus. Han hade ett kungligt uppdrag att leta efter källor med kolsyrat, mineralhaltigt vatten. Porla och Ramlösa är källor som upptäcktes på 1700-talet. 1770 fanns över 300 hälsokällor i landet. Ändå föredrog svenskarna länge utländskt, dyrare mineralvatten. Apotekarna sysselsatte sig med forskning och import, trots små medel. Uppsalaprofessorn Torbern Bergman (1735–1784) lade grunden för hur man kolsyrar vatten på kemisk väg. Tidigare hade både britter och en belgisk läkare forskat om detta.

En orsak till att det svenska vattnet hade svårt att konkurrera med det utländska var att det svenska var av så dålig kvalitet. Det var så järnhaltigt att man till slut fick dricka det med sugrör för att undvika att få missfärgade tänder. Collegium Medicum begärde tillstånd gällande sanering och tillståndsregler för att få framställa och sälja mineralvatten. Vatten sågs ju som en medicin. Apotekaren och kirurgie magistern Lorents Gabriel Werner fick hösten 1798 sitt tillstånd och samarbetade med den världsberömde svenske kemisten Jöns Jakob Berzelius. Berzelius verkade både som inspektör och brunnsläkare på Werners vatteninrättning. Han var den förste som antydde att kolsyrat vatten kunde vara gott och läskande, inte bara en medicin. Werner gick i konkurs 1805 men stakade ut riktningen för etableringen av flaskvatten och så småningom läskedryck. Många kända bryggerier etablerade sig under slutet av 1800-talet och framförallt under hela 1900-talet, med att både brygga öl och framställa läsk. Bland många andra kan nämnas AB Wårby bryggerier, Zeunerts, Spendrups och Stockholms bryggerier/Pripps. En del fusionerades, andra köptes upp och rekonstruerades. Fabrikerna blev allt större och de sista hästtransporterna skedde 1934. De norrländska Till-bryggerierna svarade för den första läsken på burk (Tom Collins). Dagens vanligaste kapsyl är kronkorken som uppfanns av amerikanen William Painter redan 1899, men slog igenom i Sverige först på 1930-talet. Den har levt parallellt med andra förslutningar, såsom patentproppen och alka-förslutningen. Petflaskan introducerades i början av 1990-talet. Den möjliggjorde återvinning av plast.

Ann Gustavsson, 5 januari 2024

Referenser:
Ahlborn, Kenneth & Nilmander, Urban (2001) Försvinnande god – En svensk läskhistoria. Stockholm: Nordiska museets förlag.

Blom, Edvard: ”Survatten, Pommac, jäst Sockerdricka och Sveriges första Cola” i Företagsminnen nummer 4, 2004

Landberg, Hans (2014) Om Torstens Pomril. Text som skrevs inför Öppet hus på Nordströms museum.


Tidigare månaders föremål.

© 2024 Axel, Julia och Torsten Nordströms stiftelse