Torsten Nordströms museum
Månadens föremål
Februari 2025
Romerskt votivhuvud
Ända tills ganska nyligen har forskningen kring votivgåvor i form av kroppsdelar befunnit sig i marginalen av det antika forskningsfältet och väldigt lite har skrivits om dem. Innan man byggde om utställningarna på Medelhavsmuseet fanns en stor monter som var full med kroppsdelar i terrakotta i naturlig storlek. Det var inre organ, händer, fötter, huvuden, könsorgan och livmödrar.
Det lilla kvinnohuvudet som finns i Nordströms vitrinskåp, är en votivgåva i miniatyr. Det är troligen från romersk tid. Oftast hittas dessa gåvor i olika helgedomar och har offrats, förmodligen främst till Asklepios, för att bli botad från smärta, sjukdomar eller kanske som en önskan att få barn. Ett huvud kunde representera medicinska problem som huvudvärk eller bekymmer med öron- näsa- hals, men det kunde lika väl representera givaren. Huvudet var en mycket laddad kroppsdel. Ibland bevarades fienders huvuden och förevisades efter att de balsamerats. När det gäller händer är det oftast höger hand som avbildats, eftersom den ansågs vara speciellt lyckobringande.
Juno var gudinnan som man vände sig till för ökad fertilitet. Hon beskyddade gravida och födande kvinnor. Gåvorna kan också ha varit en form av tack för att ens böner blivit hörda. Övergångsriter för flickor och pojkar i puberteten kan ha varit ett användningsområde när det gäller donerade modeller av könsorgan, likaså önskad bot mot könssjukdomar och impotens. Än idag händer det att man i katolska länder lämnar en liten kroppsdel i vax som votivgåva i kyrkan.
Det fanns en hel industri kring framställandet av den här typen av kroppsdelar. De tillverkades också av dyrbara material som marmor och brons, för de mer välbärgade, men terrakotta och keramik var vanligast. Det finns ett exempel av en toupé eller peruk med lockar i marmor, som antagligen skänkts av en skallig man som önskade sig frodigare hårväxt. Ett öra eller öga kunde tyda på någon som hade en pågående infektion. Det finns också forskning som menar att man offrade till gudinnan Demeter och hennes dotter Kore när det handlade om en önskan att bli botad från ögonsjukdomar.
Ytterst sällan medföljde någon inskription, utan gåvan fick tala för sig själv. I de fall där man kan finna inskriptioner, förstår man kraften som en persons anhöriga hade när det gällde att be om någons välgång. Dessa önskningar kunde uttryckas på olika typer av stenmonument. De här föremålen vittnar om de tankar, önskningar och förhoppningar som fanns hos människor i den antika världen. Läkekonsten var ännu inte så utvecklad och tilltron till högre makter var viktig inom alla samhällsklasser. Senare kopplingar till kroppskult och olika uppfattningar kring kroppen och kroppsdelar kan vara relikerna och relikskrinen (som ibland har formen av kroppsdelar) som återfinns i många katolska kyrkor. I berättelserna om kristna martyrer förekommer ofta bestraffningar i form av kroppsliga stympningar.
Ann Gustavsson, 10 juni 2024
Referenser:
Draycott, Jane, Graham, Emma-Jayne ed. (2016) Bodies of Evidence – Ancient Anatomical Votives, Past, Present and Future. London: Routledge.
Hughes, Jessica (2017) Votive Body Parts in Greek and Roman Religion. Cambridge. Cambridge University Press.
https://museumcrush.org/anatomical-votive-offerings-of-the-greco-roman-world/
https://thevotivesproject.org/
© 2025 Axel, Julia och Torsten Nordströms stiftelse